När lillan kom till jorden

1.39 den 14 april förändrades livet för alltid. Då kom vår lilla flicka till världen. Tydligen ville hon ut i vårsolen tidigare än vad som var beräknat och ingen var gladare över det än den tjocka och otympliga mamman.

Tror inte att jag kommer skriva nån förlossningshistoria här. För att göra en lång(!) historia kort kan jag säga att förlossningen tog lång tid och vi var rätt slitna alla tre efteråt.

Nu har det gått nästan en vecka och vi börjar så smått komma in i nån sorts vardag. En lugn vardag som vi fyller med matning, sömn, korta promenader och tv-tittande.

Vädret är inte på min sida

Idag hade jag en plan. Den gick ut på att ta en promenad till affären och handla fredagsmat och frukost till helgen, tänkte titta på en filt till knoddis också. Först skulle jag bara ta en seg förmiddag, spela Sims och äta frukost i lugn och ro medan solen sken ute. Nu när jag är färdig att gå så skrattar väderguden åt mig och släpper ner ett redigt regn. Taskigt tycker jag.

Undrar om jag ska hoppas på eftermiddagen eller om jag ska trotsa vädret och gå ut ändå... Det kan ju vara ganska mysigt att komma in efter en promenad där vädret har fått bita tag i en lite.

Härliga tider

Det bästa med att vara ledig nu i april är att det är vår ute! Gick en promenad i solen förut och såg både snödroppar, krokus, skilla och en man som beskar träd. Gruset knastrade under skorna och fåglarna kvittrade. Jag kan nog vänja mig vid det här :)

Uppdatering

En vän till mig tyckte att det var dags för en uppdatering och eftersom det var ett tag sen jag skrev nåt så kan jag ju inte annat än att hålla med.

Idag gick jag in i vecka 37. Det är alltså mindre än en månad kvar tills bebis är beräknad. Var hos barnmorskan imorse och både jag och bebis verkar mår bra.

Efter besöket på mvc så gick jag lös på butikerna i Forum (det är lite farligt att hon har sin mottagning i ett köpcentrum) och bebis fick tre par nya byxor. Dessutom fick vi en påse med en massa gratisgrejer hos BM och i den fanns det två bodysar och två par strumpor. Innan har vi fått en del kläder i olika storlekar så är det nåt vi absolut inte saknar så är det kläder! Det behöver säkert kompletteras efter ett par månader men jag tror vi klarar oss de första två månaderna i alla fall.

I fredags jobbade jag min sista dag på länge! Idag är alltså min första lediga dag och den firar jag med att tvätta. Just nu väntar jag på att en laddning med väldigt små kläder ska bli klara sen får det blir stora vuxenkläder :)I övrigt tänker jag nog mest ta det lugnt; läsa böcker, spela Sims Medeltiden, träffa vänner, göra fint här hemma och framför allt sova när jag känner att jag behöver (dvs väldigt ofta)

Nu är det dags för lunch!

Eftersom jag är ledig om dagarna nu så kommer det nog uppdateringar här lite oftare. Kanske kan jag till och med få till en bild på magen snart!

Babykväll och gnäll

Idag efter jobbet var vi på babykväll på Barnens Hus. Galet! Hur mycket folk (läs: småbarnsföräldrar) som helst och alla var helt hänsynslösa. Erik och jag hade dock inte riktigt samma känsla när vi gick därifrån. Jag kände att det var skönt att komma ut från galenskapen och fasade för att detta är vår nya verklighet, att trängas bland andra barnfamiljer (framförallt de galna föräldrarna) i olika sammanhang. Erik gick nöjd ut ur butiken och kände sig mer som förälder. VI kom i alla fall hem med ett babybilstol och på köpet fick vi en nalle och en napp så jag är väl rätt nöjd jag med.

Jag hoppar över en uppdatering om mig och min kropp för det skulle just nu bara bli en massa gnäll över min rygg och det klarar ni er nog utan. Kort och gott kan jag säga att jag är rätt less på att den alltid gör ont och att den hindrar mig från att sova gott om nätterna. Jag är helt enkelt en gravid gnällspik med sömnbrist och ständigt ryggont. Jag är nog inte den roligaste personen på jorden just nu. Erik har ett enormt tålamod!

Ett förtydligande

Känner att jag behöver förtydliga mitt förra inlägg.

Min tvekan handlade inte om ifall Erik skulle klara av att ta hand om bebisen själv i ett par timmar. Klart han skulle klara det!

Jag funderade nog mest på om det är ok att som förälder till en så liten gå iväg och roa sig och vara egoistisk ett tag.

Jag har nästan bestämt mig för att vara egoistisk i ett par timmar den 24 juli...

I valet och kvalet

1991 och 1994 såg jag Roxette live i Globen. Som 10- respektive 13-årigt superduperfan kan detta ha varit de största ögonblicken i mitt liv (dittills alltså) Mitt rum var tapetserat med Roxetteaffischer, jag hade en bok där jag samlade urklipp, idolbilder och annat smått och gått jag hittade, jag hade alla album, kunde alla texter utantill, jag tror inte ens att jag var medveten om att det fanns annan musik. Jag hade konster inspelade från tv som jag tittade på i tid och otid. Ja... det var helt enkelt galet.

24 juli i år spelar min bardoms husgudar i Slottskogen i Göteborg. Ca två månader tidigare har jag och Erik blivit föräldrar.

Det 11-åriga galna fanet i mig hoppar och skuttar och ropar "snäääälla, kan vi gå?! Den 30-åriga vuxna (och tråkiga) rösten inom mig säger "nej, det går nog inte, jag har ju barn då". Jag vill helst låta 11-åringen bestämma.

Jag har gått igenom alla cenarion och har lösningar på allt som skulle kunna inträffa och gjort upp en nästan minutiös plan för kvällen, ändå tvekar jag. Ni där ute som har barn, är det möjligt för mig att lämna min lilla filur hos sin far och gå på konsert i ett par timmar? (Men jösses, varför skulle det inte gå liksom?!)

Hjälp mig att bestämma mig