Igår blev Linnea 7 månader. 7 månader for crying out loud! När hon föddes var det flera röster som sa: "ta vara på bebistiden för den går så fort". Jaja tänkte jag och tittade på den lilla lilla plutten som bara låg där och kunde inget annat. Nu 7 månader senare fattar jag precis vad de menade. Tiden bara flyger iväg ju. Det känns som om hon föddes i förrgår! (om man bortser från hur jag känner mig i kroppen för två dagar efter förlossningen var ingen dans på rosor direkt. Kändes snarare som att jag satt på rosor..)
Trots att jag ibland kan sakna det där lilla knytet så är hon så mycket roligare att ha att göra med nu. Hon är glad och nyfiken och äter som en liten häst. Vi går ut varje dag och hon ser sig omkring från vagnen. Ibland går vi till någon lekplats och gungar vilket hon tycker är fantastiskt kul. Att leka tittut är en annan favoritlek. Hon "pratar" mycket och ibland bjuder hon på ett fantastiskt skratt. Hon sitter ganska bra nu och tycker om att sitta och pilla med sina leksaker. Det allra bästa är förstås att sitta och tugga på en bok. Hon tycker mycket om sång och dans, vi sjunger mycket hemma och ibland går vi iväg på babyrytmik. Hon verkar ha en stor apptit på livet och den stora vida världen.
Det lilla knytet har helt enkelt blivit en liten person.
2 kommentarer:
Mysigt! Ska bli så kul att träffa er om en månad! Förresten så kände iaf jag att tiden efter sex månader gick ännu snabbare än innan så ta vara på alla dagar!
Böcker är gott!
Skicka en kommentar