Ett förtydligande

Känner att jag behöver förtydliga mitt förra inlägg.

Min tvekan handlade inte om ifall Erik skulle klara av att ta hand om bebisen själv i ett par timmar. Klart han skulle klara det!

Jag funderade nog mest på om det är ok att som förälder till en så liten gå iväg och roa sig och vara egoistisk ett tag.

Jag har nästan bestämt mig för att vara egoistisk i ett par timmar den 24 juli...

I valet och kvalet

1991 och 1994 såg jag Roxette live i Globen. Som 10- respektive 13-årigt superduperfan kan detta ha varit de största ögonblicken i mitt liv (dittills alltså) Mitt rum var tapetserat med Roxetteaffischer, jag hade en bok där jag samlade urklipp, idolbilder och annat smått och gått jag hittade, jag hade alla album, kunde alla texter utantill, jag tror inte ens att jag var medveten om att det fanns annan musik. Jag hade konster inspelade från tv som jag tittade på i tid och otid. Ja... det var helt enkelt galet.

24 juli i år spelar min bardoms husgudar i Slottskogen i Göteborg. Ca två månader tidigare har jag och Erik blivit föräldrar.

Det 11-åriga galna fanet i mig hoppar och skuttar och ropar "snäääälla, kan vi gå?! Den 30-åriga vuxna (och tråkiga) rösten inom mig säger "nej, det går nog inte, jag har ju barn då". Jag vill helst låta 11-åringen bestämma.

Jag har gått igenom alla cenarion och har lösningar på allt som skulle kunna inträffa och gjort upp en nästan minutiös plan för kvällen, ändå tvekar jag. Ni där ute som har barn, är det möjligt för mig att lämna min lilla filur hos sin far och gå på konsert i ett par timmar? (Men jösses, varför skulle det inte gå liksom?!)

Hjälp mig att bestämma mig