Ett förtydligande

Känner att jag behöver förtydliga mitt förra inlägg.

Min tvekan handlade inte om ifall Erik skulle klara av att ta hand om bebisen själv i ett par timmar. Klart han skulle klara det!

Jag funderade nog mest på om det är ok att som förälder till en så liten gå iväg och roa sig och vara egoistisk ett tag.

Jag har nästan bestämt mig för att vara egoistisk i ett par timmar den 24 juli...

I valet och kvalet

1991 och 1994 såg jag Roxette live i Globen. Som 10- respektive 13-årigt superduperfan kan detta ha varit de största ögonblicken i mitt liv (dittills alltså) Mitt rum var tapetserat med Roxetteaffischer, jag hade en bok där jag samlade urklipp, idolbilder och annat smått och gått jag hittade, jag hade alla album, kunde alla texter utantill, jag tror inte ens att jag var medveten om att det fanns annan musik. Jag hade konster inspelade från tv som jag tittade på i tid och otid. Ja... det var helt enkelt galet.

24 juli i år spelar min bardoms husgudar i Slottskogen i Göteborg. Ca två månader tidigare har jag och Erik blivit föräldrar.

Det 11-åriga galna fanet i mig hoppar och skuttar och ropar "snäääälla, kan vi gå?! Den 30-åriga vuxna (och tråkiga) rösten inom mig säger "nej, det går nog inte, jag har ju barn då". Jag vill helst låta 11-åringen bestämma.

Jag har gått igenom alla cenarion och har lösningar på allt som skulle kunna inträffa och gjort upp en nästan minutiös plan för kvällen, ändå tvekar jag. Ni där ute som har barn, är det möjligt för mig att lämna min lilla filur hos sin far och gå på konsert i ett par timmar? (Men jösses, varför skulle det inte gå liksom?!)

Hjälp mig att bestämma mig

Hur kan man inte märka?

Med allt sparkande och buffande i magen och alla andra småkrämpor hit och dit som jag har just nu har jag väldigt svårt att förstå historier av detta slag

Det gäller att planera sin ledighet ordentligt

I april ska jag vara ledig och bara slöa fram tills bebis kommer. Då ska jag pyssla med detta:

99 dagar kvar

Idag har vi passerat 100-strecket. Det är idag bara 99 dagar kvar tills det är tänkt att knodden ska titta ut. Om den nu inte lyckas sparka sig ut innan dess :D Det är en väldans aktivitet i min mage ibland. Min teori är att det är gympapass medan Erik tror på discodans (trist utan musik dock)

Idag är första morgonen på länge som jag känner mig riktigt utvilad. Jag somnade tidigt (började med en lite tupplur i soffan framför tv:n) och har inte behövt gå upp på hela natten. Morgonen började vi med en redig frukost och melodikryss. Härnäst väntar fika med Annica och sen ska jag nog ta och baka en rulltårta och städa lite. En lagom dag med lagom aktiviteter.

Nya tider

Det är nästan ett år sen jag skrev senast. Jag har helt enkelt inte varit sugen på att blogga men jag har på sista tiden känt att jag har saknat att skriva här.

Sen april har det hänt en hel del vill jag lova.
- 22 maj gifte vi oss
- I augusti var vi på bröllopsresa på Sardinien
- 22 augusti fick vi reda på att vi ska bli föräldrar i maj

En händelserik sommar som följdes av en helt händelselös höst. Jag låg i soffan i flera månader kändes det som och mådde illa och var trött.

Men nu i v.26 är jag ganska pigg och nöjd med livet. Så nöjd att jag tar upp bloggandet igen.

När jag startade bloggen var jag en 26-årig student som blandade tentor och uppsatser med sjungande och slöa dagar. Idag, nästan 4 år senare blandar jag heltidsjobb med hushållssysslor, inköp till bebisen och bokläsande.

Framöver kommer bloggen förmodligen handla om andra saker än vad den har gjort hittills.

Snuvad på ledigheten

7 lediga dagar hade jag framför mig i tisdagskväll. Onsdagen och halva idag har jag spenderat snorandes i sängen. Jag känner mig lite snuvad (observera ordvitsen) på min ledighet men jag har ju 5 dagar kvar så det blir nog bra ändå.

Imorgon tar vi pick och pack och åker till Karlstad för att fira påsk med goda vänner och planera bröllopsfest. Härligt!

Glad påsk!