Vill gärna bli överaskad ikväll men jag antar att Alcazar och Darin går vidare. Melodifestivalen har blivit förutsägbar...
- Posted using BlogPress from my iPhone
20 februari 2010
17 februari 2010
94
Idag är det 94 dagar kvar tills jag går från fröken till fru. Men det är mycket bestyr kvar. Idag är jag ledig från jobbet och ska ut på stan och leta smycken, skor och annat smått och gott. Det är mer att tänka på än vad jag trodde men läget är nästan under kontroll :) Klänningen är iaf hemma!
13 februari 2010
5 februari 2010
Mellofeber
Imorn börjar Melodifestivalen. I sex veckor ska jag andas, leva och tänka Schlager. Jag har köpt Aftonbladets Schlagerbibel för att förbereda mig optimalt. Det här är min tid på året. Men jag tänker inte tippa någon utgång. Jag tänker bara hänga med karusellen och se vart den bär. Avslappnat liksom.
(Vill ni läsa hur schlagergalen jag skulle kunna vara är det bara att läsa inläggen som är ca ett år gamla)
(Vill ni läsa hur schlagergalen jag skulle kunna vara är det bara att läsa inläggen som är ca ett år gamla)
31 januari 2010
200 meter
Idag öppnar Friskis & Svettis nere i Sickla. Med 200 meter att gå dit har jag inga ursäkter längre. Så det är ju lika bra att ta tjuren vid hornen nu med en gång och gå ner och träna. Det finns väl inga bättre sätt att spendera en söndag? Eller?
17 januari 2010
"Det är ingen häst, det är en Yoshi!"
Igår spelade jag tv-spel med min lillasyster. Precis som "back in the days". Skillnaden är att tv-spel nuför tiden kräver mycket mer fysik än på 90-talet. Vi spelade bland annat ett dansspel. Man har en kontroll i varje hand och så ska man följa med i rörelserna som visas på skärmen. Hur. Jobbigt. Som. Helst. Jösses! Roligt var det men oj, jag behöver träna. Så där stel i axlar och nacke får man nog inte vara.
Sen gick vi över till Super Mario Bros. Tydligen var det också roligt för jag skrattade så jag grät. På riktigt. Men det var nog mest för att A klagade på mig hela tiden (det va ju svårt ju) och så råkade jag äta upp henne med min dinosauriehäst.
Sen gick vi över till Super Mario Bros. Tydligen var det också roligt för jag skrattade så jag grät. På riktigt. Men det var nog mest för att A klagade på mig hela tiden (det va ju svårt ju) och så råkade jag äta upp henne med min dinosauriehäst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)